ceciliaahanssons

Sitter och väntar in en ångest attack, har jag tur lägger det sig innan det värsta tar över.
Från ingenstans, tänkte jag skriva, men jag vet ju varför den kom, så började det trycka över bröstkorgen.
Jag tror att jag ska dö, nu dör jag.
Samtidigt som en annan del av mig vet att det bara är lite ångest och det har ju ingen dött av. Kanske inte.
Hur som helst, försöker fokusera nu.
Att sitta och känna efter gör saken bara värre, fast å andra sidan är det kanske det jag behöver göra. Eller så håller stormen på att lägga sig för sen i onsdags har jag varit kaos. Gråtit och reagerat på allt. Varenda ord, mening, så fort någon sagt en sak jag och min parnoida hjärna inte fick ihop så har jag gråtit.
Men det var längesen jag var så, det kanske behövs ibland.
Men ibland är det så mycket man behöver få ut men man gör ingenting åt det.
Det var en gång någon som sa till mig att det spelar ingen roll om slutet är lyckligt eller inte, så länge historien är kass och olycklig så spelar slutet ingen roll.
Kanske.