ceciliaahanssons

Så klockan är inte ens nio och jag har gråtit stora krokodiltårar sedan tjugo över åtta. Räknar minuter och sekunder för jag vet att snart, när tiden gjort sitt så kommer jag må bättre. Jag har valt att lämna någon som funnits i mitt liv i över ett år och det är klart att det gör ont. Varje jävla andetag gör ont faktiskt. Och jag vet att det är tusen människor som precis som jag sitter med ett hjärta som gör ont och som gråter för minsta lilla. Jag vet att dom också får hjärtattacker av en speciell låt och att det känns som att det aldrig kommer att gå över. Jag inser redan nu att jag kanske blandat ihop trygghet och "bara" en hand att hålla för att man vill tycka synd om, hjälpa, ge kärlek och omtanke. Kanske. Nu ska jag iallafall ta mig till bussen, sluta gråta och tänka på annat.