.

Datum: 2012-06-17 Tid: 23:12:26


vinnare. stolt.

Datum: 2012-06-08 Tid: 16:26:06
Jag har för första gången i mitt liv vunnit en riktig tävling, pris; 1000 kr. MEN JAG VANN, grät som en idiot när jag fick sms om det.
Tävlingen var att man skulle skicka in text bidrag så jag skickade in tre stycken, trodde verkligen inte att jag skulle vinna. Hur som helst så är jag såhäääääääääääär stolt över mig själv. Ska fira det imorgon också + att jag är 18 om 2 dagar. ÄR SÅ JÄVLA BRAA JUST NU.
BIDRAGEN.

Bidrag 1.

I den dystra solen på en plats där drömska väsen vilar satt hon nu. Som en jägare drivit ut
räven ur sitt gryt hade tankarna plågat henne ut. Han hade sett hur hon som i en dröm
hade förflyttats, hur hennes galenskap hade väckts till liv i samma sekund som vildmarken
tystnat. Stillhetens hotfulla gömmor får granens barr att darra i takt med aspens nervösa
löv. Lever du, lever du, skrek han ut mot ingenting. Kråkans fruktansvärda klagan till svar
fick honom att rysa till. Hon hade förlorat sin visdom och flytt in i en försvunnen tid. Men
när solen leker kurragömma bland tallens höga kronor gör tiden sig påmind.

Bidrag 2.
Håll dig fast vid din moders ankar, hon som burit dig till världen.
Lyssna till hennes ord och känn hur hon ömt vårdar ditt hjärta.

Håll dig fast vid din moders ankar, för henne är du fullkomligheten själv.
Minns hennes kärlek och värme när dina böner tagit slut.

Håll dig fast vid din moders ankar, älska henne väl.
Lär dig av hennes visdom och lär dig av din moders själ.

Bidrag 3.
Den vita morgon dimman över en augustiäng släpper generöst in några strålar sol.
Blommorna vaggar som små sängar i ängens vind. Jag låter mina nakna fötter bada i
morgon daggens skur, jag låter ögonen vila på din beniga rygg. Fåglarna har vaknat av vår
längtan och morgon trötta djur ser sig omkring. Mina solkatter mot din panna, dina händer
mot vår sky. Vi är levande bevis på att var morgondag är ny.

.

Datum: 2012-06-04 Tid: 22:39:01
dör lite osv



ångest.

Datum: 2012-06-04 Tid: 22:37:15
Sitter och väntar in en ångest attack, har jag tur lägger det sig innan det värsta tar över.
Från ingenstans, tänkte jag skriva, men jag vet ju varför den kom, så började det trycka över bröstkorgen.
Jag tror att jag ska dö, nu dör jag.
Samtidigt som en annan del av mig vet att det bara är lite ångest och det har ju ingen dött av. Kanske inte.
Hur som helst, försöker fokusera nu.
Att sitta och känna efter gör saken bara värre, fast å andra sidan är det kanske det jag behöver göra. Eller så håller stormen på att lägga sig för sen i onsdags har jag varit kaos. Gråtit och reagerat på allt. Varenda ord, mening, så fort någon sagt en sak jag och min parnoida hjärna inte fick ihop så har jag gråtit.
Men det var längesen jag var så, det kanske behövs ibland.
Men ibland är det så mycket man behöver få ut men man gör ingenting åt det.
Det var en gång någon som sa till mig att det spelar ingen roll om slutet är lyckligt eller inte, så länge historien är kass och olycklig så spelar slutet ingen roll.
Kanske.