ceciliaahanssons

Har en jobb kväll. Ledsen, kvälls ångest och jobbiga känslor i hela kroppen. Det slog mig precis att när man som mest behöver sin bästa vän så finns han inte där längre. Är så jävla besviken och arg på det hela. Hur någon som lovat gång på gång att alltid finnas kvar försvinner. Att inte kunna ringa honom och berätta hur glad jag är över något, att inte kunna ringa och gråta över saker som bara han förstår. Hur kan man göra så? förstår inte.
Skickade precis ett sms att jag ville prata. Inget svar.
Det är fan ännu jobbigare nästan, att inte fåt ett svar. Som om man inte finns, som om det aldrig funnits något. Alla jävla löften är brutna och ibland kan det kännas som om allt var låtsas. Men egentligen vet jag att det inte var det, för du har sagt saker till mig du aldrig skulle säga till andra. Jag känner dig bäst sa du. Nej, jag känner dig inte längre. Jag kände dig. Du är någon annan nu. Någon ny.
Fast jag har lovat att alltid stanna kvar, finnas när du behöver mig. Men just nu känns det så meningslöst att göra det. Bröt du, bryter jag. Jag är less på att ge chans på chans men inte få något tillbaka.
Så jag backar nu, hoppar av hela grejen och tar bort allt. För i kväll låtsas jag att du aldrig funnits för jag orkar inte.
Men du var min bästa vän.