ceciliaahanssons

Det värsta jag vet är när människor säger upp kontakten, gång på gång på jävla helvetets gång. Det är rörigt, jag hatar förändringar och ja. Det är äckligt. Men det som toppar allt, som pricken på i:et, grädden på moset, sockret i kaffet osv osv. Det är när personen som sagt upp kontakten frågar mina kompis/kompisar hur jag mår.
Säger man upp kontakten då får man helt enkelt gå och undra isåfall eller fråga mig. Ska det vara så jävla svårt eller? Jag är en människa som gillar raka svar, planering och ordning.

Nu skulle jag kunna skylla på att jag vaknat på fel sida men det har jag inte, är bara allmänt less faktiskt. Tillslut
ger man upp. Brukar säga att man får 2 chanser ni vet, men när tredje chansen är bränd då är det ingenting att komma tillbaka till. Då kan man lika gärna dra.
Passar jag inte, nej men hejdå då. Antagligen eftersom det blivit såhär 100 gånger mellan mig och en person så funkar det inte att vara vänner. Men fine, upp till h*n.

Men den dagen den som sagt upp kontakten med mig vill prata igen, visst släng iväg ett sms, ring eller nåt. Men förvänta dig inte för mycket för just nu så fort jag hör något om dig så blir jag arg för minsta lilla grej.
Lust att bara skriva ett sms och säga att det är synd att det blev som det blev eftersom jag litade på dig.
Men vänner kommer och går, äkta består. eller hur är det man säger?.. jaja.

Tänker inte ta åt mig av att nån tycker jag gör saker som jag inte borde göra. Det är mitt liv och att sitta och grina över misstag (om man kan kalla de det?) som JAG gör/gjort är onödigt.
Jag gör som jag vill, alltid gjort det. Vill jag ligga med hela jävla uppsala, gör jag det. Vill jag använda bajslukt som parfym så gör jag det, skulle jag vilja gå i gummistövlar och badkläder på ikea med en badring. DÅ GÖR JAG DET. END OF FUCKING STORY.

Skönt att gnälla av sig!

Måste dock erkänna att jag saknar h*n ibland. Men föralltid finns inte.