och så var det med det.

Datum: 2011-07-06 Tid: 18:42:10
Har alltid sagt att man inte ska skriva ut så mycket på internet och det tycker jag inte att jag gör heller. Men vissa saker måste man få skriva av sig. Saker som är personliga men inte privata. Förstår ni skillnaden?
Jag kan skriva öppet om att jag är så ledsen på en person (flera) som svikit mig, som lovat och sen bara skitit i det. Och att det känns åt helvete att dom gjort så. Det är personligt.
Men hade jag skrivit ut namnen och mer detaljerat så hade det varit privat. got it?

Igår var jag så jävla ledsen, en kort stund. Men var nog också den skönaste stunden n på länge.
För för det första så var Louise där och lyssnade och för det andra så kändes det bara så skönt att få gråta
på ritkigt. Och det som gjorde mig så jävla ledsen är inte speciellt komplicerat.. Eller jo, för mig är det det.
Men det är en sån grej som händer alla någon gång tror jag, som har hänt alla någon gång.
Men med ord så går det inte att beskriva hur ont det gör när ens f.d bästa vän
inte finns längre. När h*n inte ens går att ringa.
Den ända personen jag verkligen ville prata med efter att jag hade träffat pappa
inte gick att ringa. Det gjorde så jävla ont.
Och för att vara ärlig så tror jag faktiskt att jag aldrig kommer förlåta h*n igen.
Den här gången går det inte..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback