ceciliaahanssons

Jag vet att det är jul, om bara ungefär en timme är det julafton. Men för julafton består 98% av min tid att inte låta ångesten ta över, att inte få utbrott över att något förändrats sen förra året. För mina dagar består av att hantera ångest, mer eller mindre. Det är inte många som sett mig i mina värsta tillstånd. Där jag skakat, gråtit så jag inte kunnat andas så jag till slut spytt. Ännu mindre människor som faktiskt vet om vad som hände dagen jag blev inlagd. Och jag kräver inte att någon al förstå eller veta allt det. Jag vill inte ens att någon ska veta det. Men även om jag mår mycket bättre nu så mår jag ofta fruktansvärt dåligt. Men istället för att säga det så håller jag käften, det är då det blir så fel.